I ett av de mest lästa inläggen på min blogg just nu, skrev jag om att vandra i Lärjedalen och dess omgivning. Nu kommer en liten uppföljare efter ett litet äventyr den 3e Maj 2012. Då gick jag från Linnarhult (busshållplats) och uppströms Lärjeån utmed Lärjeleden, därefter vidare utmed dalgången; över berg, genom skogar och via diverse slingrande vägar.

Stenvalvsbro
Den soliga majmorgonen vid Lärjeån kvittrade fåglarna så mycket att jag nästan fick huvudvärk, något jag också fick senare, men då tack vare den varma solen. Förutom kvittrande fåglar observeras en vattensork (tror jag det var) som både simmade och var uppe och sprang på strandbrinken.

Vackert träd i det kuperade landskapet
Utmed den övre delen av Lärjeleden är det både mer öppet och kuperat landskap. Ett landskap som av de historiskt kunniga sägs ha formats av en havsfjord vilken avsatte all lera innan själva Lärjeån kom till och formade landskapet vidare. Efter Lärjeledens slut, får man gå upp till den gamla banvallen för att fortsätta längre in i dalgången. Tidigare körde tåg här, men nu är banvallen reserverad för fotgängare och cyklister.
Jag är ingen riktig fågelskådare, men tycker såklart att det är roligt att observera de fåglar jag ser. Ett par tornfalkar satt på sin holk samtidigt som en skata gång på gång och försökte skrämma iväg dem. Den ena kanske hoppade in i holken, jag såg inte, men den andra sitter envist kvar, men tvingas ibland ge sig ut i luften för att strax åter sätta sig på holken. En gång kom till och med en liten flock kajor till skatans hjälp för att försöka få iväg falken. Dramatik vid holken alltså!

Korp.
Vid Gunnilse, strax norr om den lokala motorcykel klubbens lokaler tog jag mig upp på en bergsknalle med härlig utsikt. Där blev det ännu mer fågelobservationer. Först passerade en kråka på låg höjd, därefter cirklade två ormvråkar runt. Till sist innan jag skulle gå vidare kom en korp. Först såg det ut som att den var på väg mot samma klippa jag satt på! Kanske att jag satt på korpens favoritklippa? Roligt att få se korpen på nära håll i alla fall, men jag hoppas jag inte störde!
Efter att ha tagit mig ner från berget tog jag sikte mot nästa berg, Barefjäll, 152, 8 meter över havet. Det är den högsta toppen jag sett utmarkerad på kartan här (men det ska finnas toppar på 160 möh längre bort i skogen). Med friluftskartan i hand var det inte svårt att hitta en bra väg utmed grusvägar, förbi stugor och ängsmarker och så vidare uppför berget. Vid högvatten kan dock en bäck som ska passeras ställa till problem (men det kanske finns en bro, någonstans).. Berget är inte alls lika maffigt som t.ex. Jämtlandsfjällen men det kändes som ett litet minifjäll, med undantag för trädgränsen. Jag hittade i varjefall ingen utkikspunkt. Upp till toppen går en telefonledning, en topp med fundament från ett luftförsvarstorn. Väl på plats passade jag på att signera loggboken i geocachen GbgAlp som förste person för i år.

Sommarväg
Jag hade funderingar på ett tredje berg, men med stekande sol och över en mil i benen bestämmer jag mig för att ta det en annan dag, därför går jag rakaste vägen till bussen hemåt. Precis som tidigare turer här blev jag inspirerad till nya upptäcktsfärder framöver. Det finns mycket spännande att upptäcka bland skogarna och bergen norr om Lärjedalen!